Om man vid något tillfälle inte är så pratsam, tyst och fåordig, betyder det per automatik att man är sur???

isåfall har jag missat något..

jag har åkt en massa buss idag o är jättetrött...

för övrigt fick jag (bla)orden "fan ta dig" av mig älskling förut...

är han inte kärleksfull.

bara för att jag bad han smsa när han inte var sur längre så jag kunde komma in..

för orkar  inte med surigheter.

skrev först att han skulle smsa för jag orkar inte med att han är sur.

det slutar med att han kommer ut för att "hämta" mig.

jag sitter och skriver en sak som jag vill skriva klart.

Han blir sur och går in.

Jag skriver igen att han ska smsa när han inte är sur.

då skrev han det kärleksfulla...

och att han inte bryr sig..

känner mig lyckligt lottad..

jag hoppas ni kan läsa er in i min ironi...

jag orkar inte ens bli sur..

jag orkar inte..

Nu är det bara imorgon kvar sen är jag klar med pulvret på heltid.

Då har jag kört två veckor. Wohoo!

Det jag är besviken över är killen. Surprise surprise. Suck

Tanken var att han skulle käka proteinpulver medan jag äter nutrilett(han erbjöd sig detta.) 

Sen visst efter lite drygt en vecka hade han gått ner väldigt o var tvungen o äta någon riktig mat. Fine..

Så han har käkat middag nåndag. O frukost.

Men sen tog hans pulver slut och det har känts lite som att han dragit på o köpa mer för att kunna äta riktig mat. 

Men, iallafall, vi fick köpt mer igår så han kan fortsätta.

Goodiegoodie!

Men, idag, så lagade han riktig mat!

Jag tycker att han kunde tänkt lite.

Det är två dagar kvar för mig, han kunde faktiskt äta bara proteinpulver dessa två dagar. Det gör varken från eller till liksom.

Men NEJ! 

plus att jag ska iväg imorgon så då kunde han ju lagat mat.

Men tagit pulver idag.

Men NEJ!

Istället har jag fått pinas med god matos.

Och han undrar varför jag är irriterad. Suck.

Visst han försökte vädra ut o skulle tända doftljus och sådär o det är snällt men asså, det spelar ingen roll!

jag VET vad han ätit. 

Vi har även i början av perioden bestämt att när VI klarat detta så ska vi laga en riktigt god middag. Lite lyxigt sådär.

Det ska vi göra på måndag. Det är bara det att det är inte VI som klarat det utan JAG! 

Om han så ens tänker tanken på att det är vi båda så blir jag förbannad.

Jävla bullshit.

Hoppas han inte säger så för måndag ska bli en myspysdag.

Är det tänkt. hoppas på det fortfarande.

Aja..

vägde mig förut.

har gått ner sammanlagt ungefär 8 kg..

ska dock ta en shake till så det blir ju lite mindre..

men jag ligger nog på samma imorgon..

we'll see...

körde bodypump imorse..

hade nästan noll energi.

gick sådär..

aja..

over and out

I onsdags tränade jag afropowerdance och idag fredag blir det gym.

Jag har nått ett delmål jag har, idag faktiskt. Så känner mig lite uppåt.

Ska unna mig någonting. Vet inte vad än bara.

Vid varje nolla jag passerat så får det bli nånting lite större och vid varje femma jag passerar något lite mindre..

nu har jag passerat en nolla.

Har bara helgen kvar på min pulverdiet, på heltid. sen så äter jag ett mål mat och resten pulver i en vecka. finns det kvar så äter jag två mål mat o resten pulver etc etc 

Annars har det vart skola. Gjorde trummor i onsdags, tog med mig min hem igår. Den blev la sådär vacker. Var stressigt i onsdags på lektionen då vi var tvungna att måla de samtidigt. Egentligen skulle vi haft en hel lektion till det. Så stress stress stress och ingen bra fantasi. Prickar och noter blev det simpla mitt blev. Får väl i värsta fall måla om den någongång.

Idag blir det plugg och gym som sagt. 

Har varit lite si sådär med killen. 

Men vi har beslutat oss för att det ska bli bra. Vi jobbar på det. Och jag är säker på att det kommer bli bra.

Bara viljan finns.

Jag är sååå sugen på att pierca och tatuera mig. 

tatuering vet jag  vad det blir härnäst.

piercing har jag x antal jag vill göra..

en till tragus i andra örat

conch i ena örat.

sätta i smycke i näsan igen.

(ev i bröstvårtorna..)

Vi får se vad som sker. 

Nu blir det lite "mat".

Over and out.

Denna morgon började oehört bra, inte.

Människan blev sur för att jag tydligen var sur när han väckte mig...!!

För det första, jag var väl som jag brukar vara när jag blev väckt och jag kände mig inte sur.

För det andra, visst man kanske inte är den gladaste när man blir väckt men VEM är det??

Sen gick han upp och var sur. Vi skulle ner och tvätta så han plockade ihop sina saker och skulle gå ner. Jag fort som attan upp för o få med mina saker och följde efter. Hela vägen var han sur(det är visserligen ingen lång bit....).

Jag hoppas bara inte han fortfarande är sur för en skitsak som var igår. Han blev ärligt sur för att jag inte ville spela ett onlinespel mot honom. Han frågade mig under dagen igår om vi kunde spela på kvällen och jag svarade" mmm vi får se" sen när väl kvällen kom så kände jag inte för att spela. Detta sade jag att jag inte ville. 

Han lade sig i sängen med sin bärbara och surfade lite. jag lade mig bredvid. Efter en stund sade att han att han ska gå och spela. (ett annat onlinespel) och han går ut till vardagsrummet och lämnar mig själv i sängen. 

Eftersom jag inte hade nått att göra eller nån att vara med bestämde jag mig för att lägga mig (kl 21 på en fredag...). 

Då vart han sur. Idiot. 

En sån skitsak. 

Och nu med. 

Och alltid är det jag som ska "fixa" det. Igår försökte jag ge honom en "freds"kram och höll honom på ryggen för att visa att det är okej.

Ingen respons what so ever.

Idag, gav jag honom en kram(även om jag nu är lite sur) och hans svar:"mmm det känns bättre". Min tanke var: mjo men varför tar du aldrig initiativet till det?

Sade väl en spydig kommentar efteråt att "nu har du fått en kram" kanske var onödigt men va tusan. Jag är fortfarande irriterad. Saken är den att tar jag inte inititiativet lär det aldrig bli löst. Och jag kommer få skiten i slutändan även om det är HAN som startade allting. 

Logiskt?

I don't know.

En annan sak igår, vi handlade med hans föräldrar.

Eftersom jag nu går på Nutrilett skulle jag köpa lite nytt. Köpte dock en Allevo  soppor. Anyway. 

Jag kan tycka att det är lite pinsamt att köpa sånt. Dumt måhända men det är inget jag vill skylta med framför min pojkväns föräldrar.

Då vart han sur eftersom "det är dumt att undvika föräldrarna för en sån sak".

Måhända att det är en struntsak men det är JAG som äter det borde det inte vara JAG som avgör om det är jobbigt eller inte?

tydligen inte.

Suck. 

Bra för nu.

Over and out

SItter på ett tåg till Alingsås, ska köpa en bok inför skolstarten. Det regnar ute. Det har varit mycket regn det senaste. Det märks att hösten är på väg.

Man blir lite nedstämd, det är så grått och trist.

Men det är inte bara det som gör en dyster. Just nu är jag inne i en jobbig period i mitt liv. Ska snart börja skolan, har en pojkvän och är på väg att gå ner i vikt. Det låter ju inte så jobbigt I know.

Det är de två sista som strular.

Min pojkvän är väldigt mån om att jag går ner i vikt, annars så kommer det inte fungera. Det har han sagt. Han har även sagt att han inte vet hur länge han orkar mer. Vi bråkar en del. Vi båda är envisa till tusen. Jag har inte varit överengagerad angående viktminskningen tidigare, av olika anledningar. Har inte direkt trott på mig själv.

Men har ändrat på det nu och är inne på min andra dag i min nutrilett"kur". 

Killen drar med mig till gymmet massor hehe kul är det. 

Allt borde vara enklare. Men det känns som att jag gör allting fel!

Allt jag säger är fel

Allt jag gör är fel

Jag försöker trippa på tå och göra det jag tror är rätt. Men det är fel.

Pratar jag för mycket är det fel

pratar jag för lite är det fel

Pratar jag alls ibland är det fel

Man blir väldigt förvirrad.

Saken är den att när jag gör en sak så är det fel men när han gör samma/liknande saker är det okej.

När jag kommenterar detta så är det fel, då klagar jag och han blir sur.

Ett exempel är igår, efter gymmet. Vi tränar på hans gym, vi skulle kolla lite på det ställe jag är medlem på. Han säger att han vet vart det ligger(vi bor inte i samma stad men klubben jag är med i finns där han bor med). Så vi går mot det stället, tar kanske tre minuter. Men vi upptäcker att han tänkt fel och det var fel ställe. Vi beslutar oss för att åka hem istället. Tar oss till spårvagnen, åker de få hållplatserna som det är. Han frågar under tiden om jag är sur. Jag svarar förvånat:" Va?! nää...? Är du sur?"

Han svarar: "neej...." men skakar på huvudet och har en min som han alltid har när det är någonting. Jag avvaktar tills vi går av med och fråga vad det är frågan om. Han sade: "Du sade inte någonting till mig under hela tiden när vi gick mot (dit vi gick)" 

Mitt svar blev: "Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag funderade på vart det vi var på väg, om jag kunde komma på vilken väg vi skulle gå. Om man är sur varje gång man är tyst så skulle du vara sur nästan hela tiden!"

Vid det laget var jag lite irriterad. För det är så löjligt, fine om det handlar om lång stund men detta var typ tre minuter.. tre minuter!!
Man kan ju faktiskt reflektera lite över träningen också, vad som helst!

Detta gjorde mig lite trött.

Det löste sig iallafall. Men detta kändes som att han provocerade fram bråk.

I söndags bråkade vi om vikten igen. Om att han inte trodde på mig, Även fast jag sagt tusen gånger att jag ska satsa och att jag då köpt nutrilett.

Vi har haft det bra tidigare, och vi refererade till att vi ville ha det så igen. Vi sade att vi kunde försöka dra ett streck över allt och låtsas att det var den bra perioden imorgon(igår måndag). Därför är det extra surt då det kändes som att han ville bråka. Förstöra.

Idag vart han också sur.

Av någon anledning. Jag förstår inte riktigt vad jag gjort.

Jag har visserligen varit hos han i 1½ vecka. Kanske dags att åka hem.

Vägde mig i morse. Har gått ner nästan 3 kg sen i lördags kväll. Det känns bra för övrigt.

Nu har jag betyngt nog för idag.

Det är lite detta stuk som det kan bli ibland. Beklagande.

Få perspektiv på det själv.

Har dock för många tankar än vad jag kan få på pränt.

Tack för idag.

Over and out!